söndag 12 januari 2014

10-01-2014 Bwindi Impenetrable National park

Har du legat efter med två blogginlägg? Det har jag. Det gör jag rättare sagt. Och det är ingen rolig situation. På grund av noll Wifi eller internetuppkoppling i Bwindi och på grund av datorstrul så har både Carro och jag problem med våra bloggar. Vi köpte två olika datorer att ha med oss på resan; en "vanlig" Windows dator och en Google Chromebook. Chromen kräver Wifi för att något ens ska funka på den så den känns rätt så usel här. Vi får alltså turas om att blogga via en dator, vilket tar sin tid. Vi funderar på att köpa ett trådlöst modem och skapa vårt eget Wifi så att chromen också funkar. Dessa inlägg blir således inte de bästa. Jag hoppas att ni har förståelse för det.

Precis som jag skrev i förra inlägget så ankom vi till "Trekkers Tavern" i byn Ruhija i torsdagskväll. Dan hade beskrivit denna plats som "världens ände"- vad rätt han har. Ruhija ligger på en kulle högt över marken (Dan tror ca 2500 meter/ö havet, vilket alltså är högre än Kebnekaise) med nästintill stup runtomkring. Trekkers var också världens ände sett till uppkopplingsmöjligheter (vilka var likamed noll). Men det var en mycket speciell och vacker plats som jag aldrig kommer att glömma. I alla fall inte utsikten över nationalparken, skogen som fortsätter kulle efter kulle med grön och ogenomtränglig skog. Själva Trekkers bestod av stugor och en "matsal" inomhus fast utomhus. Tänk er dessa matplatser man byggde upp när man var på scoutläger- en bas av träpålar med presenning över. Väldigt enkelt alltså. Och väldigt kallt. Carro och jag glömde nog för en stund bort att vi faktiskt befinner oss i ett land där ekvatorn går rätt genom. Men det är helt fantastiskt hur ett land landskap kan skifta så. Men det var just enkelheten som gjorde Trekkers så charmigt. Och jag har aldrig varit med om en sådan service! Inget Hilton-hotell i världen kan slå den servicen vi fick! En varm vattenflaska i sängen om kvällarna, en utsökt trerätters middag (lagad av värdinnan själv) med koppsoppa till förrätt (en upponedvänd kopp med soppa i som står på en tallrik.....magi!) och en hink med brinnande kol under middagsbordet. Och vår stuga hade badkar! Förmodligen det första och sista jag lär se under min vistelse här.

I Ruhija spårade vi en gorillagrupp på 23 gorillor, "Oruzogo". Ska också förtydliga att vi såg Bergsgorillor (det finns också låglandsgorilla och höglandsgorilla). Spårningen började med en samling kl 08.00 på morgonen med information och  vilka regler som gällde under turen. Vi fick inte äta, dricka eller hosta i närheten av gorillorna och avståndet var begränsat till 7 m mellan dem och vi (vilket är väldigt nära egentligen). Efter samlingen hoppade vi in i bilarna och körde ca 20 min till stället där spårningen började. De som spårar gorillorna kallas för (inte helt oväntat) "trackers" och de ger sig ut tidigt under morgonen för att leta reda på gorillagruppen. Jag frågade vår guide hur de kan hålla koll på hur gorillorna rör sig, och Mike berättade att gorillor rör sig ca 1 km varje dag. "Trackers" följer således deras spår i form av brutna kvistar och blad och rapporterar var gorillorna befinner sig till den/ de ledare som spårar med oss. Vår grupp hade tur, vi gick inte ens i 30 min innan vi kom fram till den plats där våra "trackers" väntade. Där lämnade man ifrån sig sin vandringsstav och gick i 10 min till. Sedan såg vi gorillagruppen! Vanligtvis kan en spårning ta mellan 3-6 h. Har man riktig otur så får man kanske inte se några primater alls. I Bwindi Impenetrable National park finns det enligt WWF 400 gorillor för tillfället. Germund Sellgren, projektkoordinator på WWF Sverige, uppdaterade mig just om att antalet vilda gorillor ökat från 780 till 880!  För mer fakta om gorillor: http://sv.wikipedia.org/wiki/Gorillor och WWFs gorillarbete i Östafrika; http://www.wwf.org.uk/what_we_do/safeguarding_the_natural_world/wildlife/mountain_gorilla/?utm_source=News+Mailing+List&utm_medium=email&utm_content=Untitled1&utm_campaign=NEWS_Jan14_GJV007001.

Eftersom vi delar på en dator för tillfället ska jag försöka hålla mig kort, även om det är väldigt svårt eftersom det är så mycket man vill få ned i bloggen, speciellt personliga reflektioner. Inlägget blir därför lite mer som ett bildspel med bilder från Bwindi.

Inne i regnskogen.
 Vår grupp på väg mot gorillorna. Gruppen bestod av vi från Sverige, ett par från Kanada, ett par från Belgien, en Australiensk tjej och vår guide Simon. Enbart två grupper med max 8 personer i varje får besöka gorillorna per dag. Detta för att skydda dem. Folk från hela världen som alla samlas på en plats för en gemensam sak är häftigt tycker jag! 
En gorillahona med unge som äter, Gorilla beringei (latin), på svenska Bergsgorilla.
Minst sagt ogenomträngligt.
Vi var ju trots allt i en regnskog.
En ung hane som låg nere på marken och "visade" sig för sin publik. 
En låååång snigel.
 Utsikt över Bwindis ogenomträngliga skog.


 Carro och jag efter trackingen- smutsiga, svettiga men glada över att ha lyckats ta oss ner för en väldigt brant väg till gorillorna, över blad och gropar och med både insekter och växter som stack oss, och sedan upp igen. Det var verkligen mödan värt!

Uganda Wildlife Authority är en organisation som arbetar med att bevara Ugandas djur- och naturliv. De finns i alla Ugandas nationalparker. Detta är deras uppdrag (från deras hemsida):
 Our Mission
“To conserve, economically develop and sustainably manage the wildlife and protected areas of Uganda in partnership with neighboring communities and other stakeholders for the benefit of the people of Uganda and the global community.”
 In byn Ruhija lever befolkningen på jordbruk och turism. Gorillahantverk och souvenirer kan köpas i vart och vartannat hus.
 Ruhija.
 Ser ni var skogen börjar? Och hur tydligt gränsen går? Bwindi har varit mycket större men skogsskövlingen har tagit bort en del till förmån för jordbruk. Emellan nationalparkerna finns det ingen savann eller regnskog, all mark är uppodlad. Det är därför UWAs arbete och ekoturism är så viktigt.
 Efter gorilla trackingen fick alla som klarat den ett certifikat! Här är mitt!



2 kommentarer:

  1. Teknikens under ;-) på gott och ont läser jag. Men vaddådå, vi får väl helt enkelt bärga oss här hemma tills att du är uppkopplad igen. No big deal! Charmigt och minnesvärt B&B, du kommer nog glömma koppsoppan eller varma koppen? Men du la ju inte upp så många gorilla bilder direkt, laddade batteriet ur? ;-) kramar från mig mamma

    SvaraRadera
  2. Aldrig glömma.......koppsoppan.

    SvaraRadera